Abstract
Under de senaste decennierna har frågor om representation, deltagande, integration och tillgänglighet blivit centrala inom kulturarvssektorn. I samklang med UNESCOs fokus på immateriellt kulturarv (2003), Europarådets arokonvention om kulturarvets värde för samhället (2005), samt arkeologins etiska förankring i ICOMOS Burra Charter (Australien, 1979) och Native American Graves Protection and Repatriation Act (USA, 1990), så har en alltmer brukarcentrerad och flexibel förståelse av kulturarv utvecklats. Inom ulturarvsforskningen är synen på kulturarv som någonting som ”görs”, snarare än någonting som ”finns”, numera gängse. Inbakat i detta är en kritik av själva samtalsordningen kring kulturarv, där ett demokratiskt underskott har påvisats genom att synliggöra auktoriserade och icke-auktoriserade
diskurser (aktörer med sanktionerat tolkningsföreträde kontra allmänhet och gräsrotsrörelser) (Smith 2006).
diskurser (aktörer med sanktionerat tolkningsföreträde kontra allmänhet och gräsrotsrörelser) (Smith 2006).
Translated title of the contribution | Book Review: Guttormsen, Torgrim Sneve and Grete Swensen (red.)Heritage, Democracy and the Public: Nordic Approaches. 2016. Routledge. |
---|---|
Original language | Other |
Pages (from-to) | 141-145 |
Number of pages | 5 |
Journal | Primitive Tider |
Issue number | 19 |
Publication status | Published - 31 Dec 2017 |